headerfoto

Behöver vi byta efternamn?

Gästbloggare: Vera Waldemarsdotter

 

Behöver vi byta efternamn? Jag tycker det är romantiskt när man tar varandras efternamn när man gifter sig så andra kan se att man har en gemensam nämnare med varandra – så har vi ju gjort i evigheter, och det har även jag växt upp med. Fast i de flesta fall så har det varit mannens namn som varit i fokus tyvärr. Så feministen i mig tycker det är ännu mer romantiskt om man tar kvinnans efternamn istället för mannens och helt enkelt bryter heteronormativiteten rakt av. Tommy är dock inte så förtjust av att heta Waldemarsdotter, och även om många av oss kvinnor heter något med "son" i slutet så förstår jag om han inte vill heta det...även om jag hade älskat honom lite extra om han gjort det. Tänk vad coolt de hade varit!

 

Sedan finns det en sida av mig som inte vill byta efternamn igen rent psykologiskt. Jag bytte efternamn för ca sju år sedan och har inte vant mig vid det än helt ärligt även om jag gillar det och det är valt helt frivilligt. Hur kommer det gå om jag ska byta namn igen? Identitetskris? För det finns faktiskt en psykologisk aspekt att byta namn och det påverkar mer än vad man tror. Och varför ska vi egentligen byta efternamn. Är det inte bättre att behålla sina egna. Det känns mer personligt och i dagens läge så behöver man väl inte visa via sitt efternamn att man är gift. Jag är ju den jag är och Tommy är den han är, och vi är tillsammans. Vad tycker du?

 

/Vera

Foto: Martina Thalwitzer/Frökenfokus.se
Etiketter: vigsel vera&tommy

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln