Vigselring av bergskristall

Vi befinner oss på 3600 m.ö.h och har en lång väg kvar till toppen av Mont Blanc. Det är fortfarande gryning och solens första strålar kämpar för att ersätta nattens mörker med ljus. Min pannlampa är fortfarande påslagen. I en slags växelverkan vägleder det starka ljuset från hjälmfästet vart jag ska sätta nästa yxhugg i isen och guidar mina fötter till det tryggaste nedtrampet. Det har gått en stund sedan incidenten, men jag känner hur mitt hjärta fortfarande bankar hårt i bröstet. Illamåendet leker studsboll inom mig. Jag är upprörd och kämpar för att hålla tårarna tillbaka. Synen av blodet mot den kritvita snön har etsat sig fast på näthinnan. Istället för att bryta ihop försöker jag fokusera min uppmärksamhet på här och nu, koncentrera mig på min andning och vara medveten om min kropps rörelser.

Ibland känner jag hur jag repet i min sele dras åt och hindrar mig från att röra mig framåt. Då stannar jag upp, vänder mig om och möts av världens mest fantastiska utsikt – min framtida man klättrandes upp för berget, inramad av en vy som förtjänar mer än att beskrivas genom en kombination av tolkningsfria adjektiv. Jag kan inte hjälpa att ställa mig frågan: hur kan en sådan inbjudande och himmelsk miljö samtidigt vara så oförutsägbar och farlig? Jag konstaterar att platser som denna måste finnas till för att väcka hela ens känsloregister till liv.

Från en sekund till en annan har solen lyckats vända natten till dag. Reflektionen från strålarna glittrar som kristaller på isen och snön. Innan jag förstår att jag har glömt att sätta på mig solglasögonen blir jag bländad av ljuschocken. Plötsligt uppenbarar sig en riktig kristall från snöbädden. Jag böjer mig ner, tar av mig handskarna och lägger den i min hand. Den smälter inte. Jag kramar den hårt. Insikten som infinner sig i detta surrealistiska ögonblick är ett faktum; den här mineralen kommer att betyda mycket för mig och Kalle.

För oss representerar bergskristallen som jag hittade på Mont Blanc olika dimensioner av livet. Den representerar livets skörhet, men även livets mirakel. Den påminner mig och Kalle om betydelsen av att leva i nuet, lita på sin inre kraft och, inte minst, att ta vara på varandra. Nu återstår det bara att se om möjligheten finns att vi kan innefatta kristallen i den ring som kommer att pryda mitt vänstra ringfinger den 27 juni nästa år. Kanske får denna, för världen obetydliga sten, representera vår eviga kärlek till varandra.

/Josefine

Följ våra bröllopsbloggare Josefine & Kalle, varje vecka, hela vägen fram till bröllopet sommaren 2015! Läs alla deras samlade inlägg här >

Foto: Josefine Fredh

Vill ni bolla idéer med andra brudpar som planerar bröllop?

Bli medlem i EcoBride Club - helt kostnadsfritt. Gå med i EcoBride Club så får du tillgång till vår slutna facebook-grupp, exklusivt och endast för medlemmar. Ställ dina personliga frågor inför bröllopet och få tips, inspiration och idéer från andra brudpar och våra samarbetsparters. Vi hjälper er att spara både pengar och miljö. 

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln