I nöd och lust

Den senaste tiden har bröllopsplaneringen legat på is för vår del. Jag har varit sjuk, vilket har haft sin naturliga följd i att jag har lagt all min tid och energi på att bli frisk. Det är intressant det där; hur man nästan i en handvändning ändrar perspektiv, förväntningar, mål och drömmar när livet plötsligt ändrar riktning. Jag önskar att jag hade varit bättre på att uppskatta de små sakerna i vardagen, det lilla i livet, utan att slippa på påmind om att det är detta man värderar högst när det verkligen gäller. När saker och ting verkligen ställs mot sin spets. Jag hoppas att jag kan ta med mig denna lärdom framåt i livet och inte glömmer bort den så fort ekorrhjulet börjar snurra som vanligt igen.

På ett sätt är det ganska skönt nu när jag fortfarande befinner mig ett sådant där kravlöst tillstånd där jag inte bryr mig om någonting annat än vad som verkligen är viktigt, för jag slipper känna att jag måste leva upp till alla andras förväntningar vad gäller bröllopskänslor och bröllopsbestyr.

För när man planerar ett bröllop färgas väl hela världen rosa och livet förvandlas till en romantisk saga; himmelsk, magisk och alldeles alldeles underbar? Rosa fluffiga moln toppat med glitter och glamour? Fokus på tårtprovning, dekoration och klädbestyr, chokladfontän, festhäfte och fiffiga namnbeskrivningar? Man kan nästan tro det, att döma av den värld man går till mötes när man börjar planera sitt bröllop…

Det jag kommer att skriva nu kan nog i ett forum som detta liknas med att svära i kyrkan, men jag ska erkänna en sak: Jag har egentligen aldrig ens drömt om att gifta mig. Jag har hört historier från väninnor som berättar hur de har fantiserat om denna stora dag sedan de var små. Hur de skulle se ut som prinsessor och dansa runt i sina skinande sidenklänningar, att få stå i centrum och få all uppmärksamhet, vara vackrast i rummet och bli översköljda med komplimanger. Jag vet inte varför, men jag har aldrig drömt om det. Därför känns det ännu mer centralt för mig att under bröllopsplaneringen inte låta sig dras med in i denna fluffiga, rosa och prinsessiga bröllopsvärld bara för att det förväntas av mig att jag ska göra det. Ändå måste jag erkänna att det har varit ganska svårt att stå emot.

I fortsättningen kommer jag att ta vara på och uppskatta de små sakerna i vardagen, det lilla i livet och det som verkligen betyder någonting. Den enda anledningen till att jag vill gifta mig och till att jag ser fram emot det här bröllopet är för att jag, inför vänner och familj, vill lova att älska min Kalle i nöd och lust. Allt annat är oviktigt. Det ska jag påminna mig själv om nästa gång jag börjar känna mig stressad över hur namnskyltarna på bordet ska se ut eller när jag håller på att bli pålurad ett speciellt läppglans som man ”bara måste ha” för att överleva dagen. Nej, nej, nej. Så länge jag och Kalle och våra nära och kära är där och är friska, så kommer dagen att bli perfekt. 

/Jossan

Följ våra bröllopsbloggare Josefine & Kalle, varje vecka, hela vägen fram till bröllopet sommaren 2015! Läs alla deras samlade inlägg här >​
 

Foto: Kalle Gudmundsson

Vill ni bolla idéer med andra brudpar som planerar bröllop?

Bli medlem i EcoBride Club - helt kostnadsfritt. Gå med i EcoBride Club så får du tillgång till vår slutna facebook-grupp, exklusivt och endast för medlemmar. Ställ dina personliga frågor inför bröllopet och få tips, inspiration och idéer från andra brudpar och våra samarbetsparters. Vi hjälper er att spara både pengar och miljö. 

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln